En trötthet som frågar efter sanningen
All trötthet kräver inte sömn, men all trötthet kräver ärlighet.
Det finns trötthet efter jobbet, efter ansträngning, efter en lång dag eller ett svårt möte, men det finns också trötthet som kommer från livet trots sig självt.
Det går inte över efter vila, utan bara efter att man erkänt att något har kostat för mycket under en lång tid.
Tröttheten har många ansikten.
En ber om sömn, den andra om mat, den tredje om tystnad, men det finns också en som ber om ärlighet.
Det uppstår när en person bär på saker för länge som han inte längre vill bära.
Sådan trötthet skriker aldrig direkt, utan tar långsamt bort lättheten.
En sådan trötthet förväxlas ibland med lathet eller brist på disciplin, och det är lätt att sätta press på sig själv och leta efter ett annat sätt att mobilisera sig själv, men problemet ligger inte alltid i svag vilja, utan i det faktum att någon del av livet inte längre är verklig.
Kroppen börjar säga det som huvudet inte vill nämna.
Sanningen när man är trött behöver inte omedelbart leda till en revolution, även om den ofta gör det, men först kan den ge ett enkelt erkännande, att kalla något vid namn, något som har fastnat utan ord under mycket lång tid.
Något kan vara för tungt, för hårt eller helt enkelt uppskjutet för länge.
Att bara lägga märke till detta "något" löser inte allt, men det slutar låtsas, och slutet på låtsas är ofta den första riktiga vilan.
Vilken sanning är gömd under tröttheten som återvänder till dig trots vila